GRUPP TVÅ :
Dagen efter Auschwitz & Birkenau.
Vi delade in oss i två grupper, en med killar och en med tjejer och skulle göra varsit inlägg på bloggen , här är i alla fall tjejernas..




Tankarna flödar genom oss som en ström av alla olika sorters känslor , det är svårt att förstå att vi varit på samma mark,samma jord,samma plats som 6 miljoner av ondskans offer.





För vissa av oss uppenbarade sig en glimt av verkligheten,kanske i en fallande tår från en kind, kanske i en flod av tårar eller i en tysthet.För dem flesta har det gått upp för oss att vi trodde att vi visste men nu vet vi att vi knappt kan föreställa oss.Även om våra reaktioner var olika, vissa visade ingenting och andra allting så har vi ALLA fått en upplevelse som vi känner en stolthet i och aldrig kommer ångra,en upplevelse som skakat oss även fast det kanske kommer mycket senare för några av oss och dirket till vissa av oss så har den satt spår.Lika oförstålig som förintelsen är är orsakerna till den.I det sårbara Tyskland kom en mycket grym man in och använde makten han fick i form av hat.Vi kan inte förstå varför och hur än.Samhället var rubbat och på något vis lyckades Hitler.Vi förstår inte men det är verklighet.
Hur vi måste bry oss om varnadra och tänka efter samt hur tacksamma vi känner oss är tecken på skillnad redan dagen efter resan, samt att våra handlingar får konsekvenser. Vi alla kände stor vördnad för de döda.




Att vi kunde gå där,på samma mark,samma jord,samma plats som 6 miljoner av ondskans offer och sedan gå ut igen med  livet i behåll det kändes ofattbart för oss.




Det känns så obeskrivligt bra att vi fått göra den psykiska resan fyskiskt .
//Ellinore Hillring & resten av flickorna i grupp två =)

Hej!
Våran dag här i Krakow startades med en chokladrik frukost här på vandrarhemmet. Sedan utvärderade vi gårdagen, det hela slutade med att killarna satt för sig och tjejerna för sig. Poängen med detta var att vi skulle disskutera tankar till två olika blogginlägg, men endast tjejerna lyckades genomföra detta.
Vi pratade väldigt mycket om att den här resan har stärkt banden mellan oss och att vi även har knutit nya band, till människor som vi aldrig ens tänkt tanken på att prata med tidigare.

Att besöka Auschwitz var en upplevelse som vi aldrig kommer att glömma. Det som väckte mest känslor var alla spår av de individer som en gång haft livet i behåll, innan hatet, ilskan och onskan slet det ifrån dem. Vare sig det handlade om ett oskyldigt litet barn, en gravid kvinna, en vuxen människor, som en gammal klok gumma, alla skulle de slukas av dessa frustrerade vålnader. 
En utav oss tjejer lade till en betydelsefull mening "man trodde att man förstod innan, men nu inser man att man inte hade en aning". Dessa ord har en stark innebörd, svår att förstå, svår att hanskas med.
Alla reagerade olika när vi besökte helvetets marker. Vissa låste in sig i en slags glasbubbla och skyddade sig ifrån omvärlden, vissa öppnade alla sina dörrar och lät de inre funderingarna rinna ut tillsammans med genomskinliga tårar.

/Godnatt, Johanna E, Johanna Gunnis och resten av gänget =)