Utställning och redovisning!


We Dare To Care 2010

Fredag 4 juni 8.00- ca 15.00

Måndag 7 juni fr. 18.30 (föräldrar, sponsorer inbjudna)

Ville bara tala om att vi är på gång med ännu en spännande och intressant utställning/redovisning av vad eleverna upplevt och varit med om på en resa till Polen och Auschwitz och ett helt läsårs jobb med förberedelser och toleransarbete. Av inläggen på bloggen här märks vilka starka upplevelser som görs på dessa resor. Kanske var det den sista för ett tag men vi får väl se vad framtiden bär med sig.

Eleverna jobbar hårt denna vecka och på fredag skall allt vara klart. Det är fantastiskt att se deras engagemang och vilja att dela med sig till andra det de varit med om. Vi lärare är bara SÅ stolta och har fullt sjå att hänga med i svängarna.

Jättevälkomna att ta del av årets redovisning/utställning som består av:

Film

Bildspel

Installationer

Tribeca glädjecafé

"offer-förövare-rum"

Teater

Musik

Texter

Bilder

och ännu mer…….

och allt handlar givetvis om elevernas minnesbilder, tankar och om hur det kommer att märkas att de varit med på en toleransresa till Polen och Auschwitz.

Ni är välkomna på fredagen eller måndagskvällen, det som passar er bäst!

Utställningen är på plats på Morkarlbyhöjdens skola

Fredagen den 4 juni 8.00-15.00

Stor redovisningskväll för föräldrar, sponsorer m.fl.

måndag 7 juni med start kl 18.30

Missa inte det här!!

Hoppas vi ses / Reine

Efter resan..


Ett liv... alla dör fast de,
är oskyldiga och för att de finns. Jag kan inte fatta att de kunde döda alla barnen, vuxna och de gamla. Hade de själva inga barn, syskon eller mamma och pappa?
Människor som bara gick från en sida till den andra blev mördad. De kom isär från sina familjer och visste inte om de någonsin skulle få träffa de någon mer gång.

Jag som person vet att jag har förändras, jag behandlade inte alla likadant och brydde mig inte om massa men efter resan så förändrades jätte mycket. Jag har respekt för alla och nu vet jag att alla människor måste bli lika behandlade som andra. När jag var i Auschwitz, Birkenau fattade jag att allt verkligen var verkligt som jag först inte trodde. Jag viste att jag inte skulle klara så mycket efter allt jag hörde. Det gjorde jag inte heller när jag såg alla bilder, skor, hår då tog det stopp i hjärnan. Jag tänkte så mycket när jag såg allt men det värsta var resväskorna. De var namn och adresser på alla. Det första jag tänkte när jag såg alla bilder, hår, skor, väskor då tänkte på min familj som älskar mig och som jag älskar mest av allt i mitt liv!  Men nu vet jag vem jag är och hur många jag har i min bakrund och hur många det är som tänker som mig!

Nu har jag förändrat mig själv, och nu är det bara världen kvar!

TACK ALLA SOM HAR VARIT MED PÅ DENNA RESA OCH FÖR ATT NI FINNS!
TACK ALLA LÄRARE OCH FÖRÄLDRAR SOM VARIT MED OCH HJÄLPT!
1000 TACK TILL REINE SOM HAR FÖRÄNDRAT MITT LIV OCH FÖR ATT DU GJORDE SÅ ATT JAG FICK VARA MED PÅ DENNA RESA! REINE DU ÄR MIN ÄNGEL!

/Sjunaf Kizil

RSS 2.0