We Dare To Care 2010

Fredag 4 juni 8.00- ca 15.00

Måndag 7 juni fr. 18.30 (föräldrar, sponsorer inbjudna)

Ville bara tala om att vi är på gång med ännu en spännande och intressant utställning/redovisning av vad eleverna upplevt och varit med om på en resa till Polen och Auschwitz och ett helt läsårs jobb med förberedelser och toleransarbete. Av inläggen på bloggen här märks vilka starka upplevelser som görs på dessa resor. Kanske var det den sista för ett tag men vi får väl se vad framtiden bär med sig.

Eleverna jobbar hårt denna vecka och på fredag skall allt vara klart. Det är fantastiskt att se deras engagemang och vilja att dela med sig till andra det de varit med om. Vi lärare är bara SÅ stolta och har fullt sjå att hänga med i svängarna.

Jättevälkomna att ta del av årets redovisning/utställning som består av:

Film

Bildspel

Installationer

Tribeca glädjecafé

"offer-förövare-rum"

Teater

Musik

Texter

Bilder

och ännu mer…….

och allt handlar givetvis om elevernas minnesbilder, tankar och om hur det kommer att märkas att de varit med på en toleransresa till Polen och Auschwitz.

Ni är välkomna på fredagen eller måndagskvällen, det som passar er bäst!

Utställningen är på plats på Morkarlbyhöjdens skola

Fredagen den 4 juni 8.00-15.00

Stor redovisningskväll för föräldrar, sponsorer m.fl.

måndag 7 juni med start kl 18.30

Missa inte det här!!

Hoppas vi ses / Reine

Blogg.se beskärde loggan och egentligen ska hela loggan som anat vara "Fotad av Johanna Ekmark".

Vi börjar med att tacka alla för att vi fick följa med på resan till ondskans sista anhalt.
Vi som följde med är så otroligt stolta över våra barn, ”våra barn” är ALLA som var med förstås!
De frågor som vi fått från mammor och pappor är mest? Sådana som, ”hur har dom skött sig, har dom lytt? har det hänt något som gäller min unge? har dom lag sig i tid? har han kammat sig? har ditten gjort det?, datten gjort det? etc etc.
Ja vad ska vi farsor svara? Hmm... För att göra det enkelt och klart så kan vi säga så här till ”Er föräldrar” att ni kan vara lugna och ska känna Er otroligt stolta över Era barn, för den här resan har varit ett lyft för alla, och som säkert kommer att sätta sina avtryck framöver. Den här resan har inte lämnat en enda person oberörd på något vis utan har satt känslor i svajning som inte går att beskriva med ord.
Det är så kul att skriva det här. Mycket rykten om vad som skulle ske vi väl kom dit var i omlopp. När man äntligen kom iväg och ut i verkligheten visar samtliga att vi kan och vi ska minsann visa också, att när det gäller är vi oslagbara i lydnad!! Lärare gick chockade omkring i korridorer på natten och slet sitt hår och undrade vad är detta, vad har hänt? Så här lugnt och lydigt har man aldrig varit med om att det varit på tidigare resor. Alla och då menar vi ALLA är fantastiska individer som reste iväg till en av de starkaste känslomässiga platser på jorden.
Som pappor visste inte vi vad som egentligen väntade oss. Det var först när vi startade med våra guidade turer till Auswitch och Birkenau vi förstod att här kommer även vi att bli berörda och behöva stöd vilket vi också med hjälp av varandra, på ett vis som inte går att beskriva. Tror inte vi skulle vilja göra dessa besök på egen hand. Det skulle bara vara att förneka det hela ifall man säger annat. Så fantastiskt att ha fått göra detta med så underbara människor som Era barn.
Vi har inte lagt oss i så mycket vad ”Era barn” gjort eller så, men vi har funnits till hands. På kvällarna har vi följt flickor hem som inte ville vara ute längre, träffat killarna vandrande runt i gränderna runt torget. Vi har på lagom avstånd haft våra vakande hökögon över Stora Torget i Krakow. Vi har inte lagt oss i vad som gjorts eller så, vi har bara varit där och skulle sett direkt om någon av alla 65 hade hamnat i någonting vi inte gillat, det kan vi lova.
Vi hoppas också att era barn känt oss som en resurs eller vuxen kamrat på denna tripp och inte någon belastning, farsa, morsa eller övervakare, men samtidigt det litegrann iallafall. Finnas men inte synas, kan man säga var vårt måtto. Vi är inga lärare, vi bestämde inte över någon, vi hade otroligt kul tillsammans, vi är stolta att ha fått följa med. Vi har lärt känna varandra på ett otroligt vis som också kommer att bestå.
Tack till ALLA elever, övriga föräldrar och till sist ni lärare som ställt upp på denna resa för våra barn
En sak till, sist men inte minst riktar vi till alla Era föräldrar och det är att Ni ska vara stolta och då menar vi riktigt stolta över Era barn för det är vi.
Denna resa är en resa som borde ingå som obligatorisk i vårt svenska skolsystem om vi pappor finge bestämma.

//Bästa hälsningar från papporna i rum ett

Reine Rydin ♥ du är snygg som en böna,
men virrig som en höna.
Du har en kämparglöd som Gunde Svan,
och rädd om oss alla barn.
Du ha ett stort, gott hjärta,
och gör avåra förväntningar mätta.
Tack för att du är du, vi är dig evigt tacksam.

Lisen Vogt ♥ du är en trygg famn,
och har alla båtar i hamn.
Vi vet att du gillar din kompost,
men nu börjar det komma lite rost.
Ät på donken och bli runder,
och strunta i att jorden går under.
Du är omtänksam och bra,
tack ska du ha!

Hans Svensson ♥ du är mörkrädd som en mus,
men hittar alltid på nå bus.
När du drar till med något roligt,
så blir allting soligt.
Du har glimten i ögat polarN,
så dra nu din fru till Thailand solarN.
Du är underbar min vän,
sänd ett vykort till oss sen.

//Johanna E