Ett liv... alla dör fast de,
är oskyldiga och för att de finns. Jag kan inte fatta att de kunde döda alla barnen, vuxna och de gamla. Hade de själva inga barn, syskon eller mamma och pappa?
Människor som bara gick från en sida till den andra blev mördad. De kom isär från sina familjer och visste inte om de någonsin skulle få träffa de någon mer gång.

Jag som person vet att jag har förändras, jag behandlade inte alla likadant och brydde mig inte om massa men efter resan så förändrades jätte mycket. Jag har respekt för alla och nu vet jag att alla människor måste bli lika behandlade som andra. När jag var i Auschwitz, Birkenau fattade jag att allt verkligen var verkligt som jag först inte trodde. Jag viste att jag inte skulle klara så mycket efter allt jag hörde. Det gjorde jag inte heller när jag såg alla bilder, skor, hår då tog det stopp i hjärnan. Jag tänkte så mycket när jag såg allt men det värsta var resväskorna. De var namn och adresser på alla. Det första jag tänkte när jag såg alla bilder, hår, skor, väskor då tänkte på min familj som älskar mig och som jag älskar mest av allt i mitt liv!  Men nu vet jag vem jag är och hur många jag har i min bakrund och hur många det är som tänker som mig!

Nu har jag förändrat mig själv, och nu är det bara världen kvar!

TACK ALLA SOM HAR VARIT MED PÅ DENNA RESA OCH FÖR ATT NI FINNS!
TACK ALLA LÄRARE OCH FÖRÄLDRAR SOM VARIT MED OCH HJÄLPT!
1000 TACK TILL REINE SOM HAR FÖRÄNDRAT MITT LIV OCH FÖR ATT DU GJORDE SÅ ATT JAG FICK VARA MED PÅ DENNA RESA! REINE DU ÄR MIN ÄNGEL!

/Sjunaf Kizil