Hej!
Våran dag här i Krakow startades med en chokladrik frukost här på vandrarhemmet. Sedan utvärderade vi gårdagen, det hela slutade med att killarna satt för sig och tjejerna för sig. Poängen med detta var att vi skulle disskutera tankar till två olika blogginlägg, men endast tjejerna lyckades genomföra detta.
Vi pratade väldigt mycket om att den här resan har stärkt banden mellan oss och att vi även har knutit nya band, till människor som vi aldrig ens tänkt tanken på att prata med tidigare.

Att besöka Auschwitz var en upplevelse som vi aldrig kommer att glömma. Det som väckte mest känslor var alla spår av de individer som en gång haft livet i behåll, innan hatet, ilskan och onskan slet det ifrån dem. Vare sig det handlade om ett oskyldigt litet barn, en gravid kvinna, en vuxen människor, som en gammal klok gumma, alla skulle de slukas av dessa frustrerade vålnader. 
En utav oss tjejer lade till en betydelsefull mening "man trodde att man förstod innan, men nu inser man att man inte hade en aning". Dessa ord har en stark innebörd, svår att förstå, svår att hanskas med.
Alla reagerade olika när vi besökte helvetets marker. Vissa låste in sig i en slags glasbubbla och skyddade sig ifrån omvärlden, vissa öppnade alla sina dörrar och lät de inre funderingarna rinna ut tillsammans med genomskinliga tårar.

/Godnatt, Johanna E, Johanna Gunnis och resten av gänget =)